Släpp i oktober

Kevin Fowler – How Country Are Ya? Släpps den 12 november.

New Country Music 2012

Nu har vi 464 subscribers på vår Spotifylista ”New Country Music 2012” :-).

Här har vi några av dom moderna countrylåtarna jag lyssnar på, och då speciellt under 2012. Här finns allt från Matt Stillwell, Florida Georgia Line, Chris Lane Band, JT Hodges till Marlee Scott, Heidi Newfield, Whitney Duncan och Jana Kramer.

Just nu är det runt fyra timmars lyssning. Jag lägger fortfarande till en låt då och då men försöker hålla mig till den nya listan ”New Country Music 2013”. Sök upp den i Spotify eller använd en länk från ett tidigare inlägg. Kolla in den listan den är sjukt bra, såklart :-).

Det finns mycket nytt att vänta innan året är slut. Kolla in den listan den är sjukt bra, såklart :-).

Toby Keith – Drinks After Work, Scotty McCreery – See You Tonight, Joe Nichols – Crickets, Cassadee Pope – Frame By Frame, Tyler Farr – Redneck Crazy, Chris Young – A.M och Justin Moore – Off the Beaten Path för att nämna några.

Cassadee Popes album har redan kommit ut nu i skrivande stund. Wasting All These Tears har ni kanske hört. Den låten var ju ett givet singelsläpp och står ut på plattan tycker jag.  Fortsätter hon att leverera samma kvalitet så kan hon nog snart kliva upp och slåss med dom några år äldre countrykvinnorna som Katie Armiger, Sunny Sweeney och Sara Evans.

Vi får se vad grabben Scotty McCreery har att bjuda på. Singeln See You Tonight finns ute på marknaden. Det här blir den tredje plattan han släpper. Bra jobbat måste jag säga. Hur han lyckas han låta som en man som slutat röka, skilt sig och är far till två barn är en gåta.

Joe Nichols har nu klämt ur sig åtta plattor med Crickets. Han har en lite soft och cool stil tycker jag. småtrevlig är nog en passande etikett. Med sina 36 år i nacken så passar nog hans mörka röst aningen bättre på honom än hos Scotty.  Joe har en gång i tiden jobbat som kabeltv installatör. Om den infon ligger honom i fatet låter jag vara osagt.

Tyler Farr har även han sin nya platta Redneck Crazy ute nu. M;ed på plattan finns den sköna låten Hot Mess som släpptes som singel tidigare. Plattan är skön tycker jag, skönt sound, hans röst är helt ok och så vidare. Men, men så började jag lyssna på vad han sjöng om i låten Redneck Crazy. Ta refrängen som går så här.

”I’m gonna aim my headlights into your bedroom windows
Throw empty beer cans at both of your shadows
I didn’t come here to start a fight, but I’m up for anything tonight
You know you broke the wrong heart baby, and drove me redneck crazy”

Vad händer? Har det släppt helt? Har Tyler drabbats av total white thrash flip out? Vill man ha Tuler hängandes utanför sovrummet? Inte på det viset kanske, lite stalker varning, eller? Vi hoppar fram någre verser i låten.

”Did you think I’d wish you both the best, endless love and happiness
You know that’s just not the kind of man I am
I’m the kind that shows up at your house at 3am”

Ok han är lite sned då tjejen hans fått lite vid sidan om. Men kanske beror det på att han är killen som dyker upp sent på natten och sätter sig och hinkar bira sittandes på bilen utanför sovrummet. Har ni sett Cape Fear? Jag får liknande vibbar här, svårtolkat. Men kanske blir det bättre med låten Hot Mess då tjejen där har läppglans med jordgubbssmak och hasselnötsbruna ögon. Hon bär då en sommarklänning som inte är av denna värld och hennes uppenbarelse på krogen får till och med ölen som hälls upp att stanna stanna. En virvelvind med rockapproach som alla vill ha men verkar omöjlig att fånga. Och morgonen efter gissa var hon befinner sig? Jo det är sant, hemma hos Tyler, hon bär till och med hans t-shirt. Fast plattan har faktiskt rullat lite här hemma.

Hur som helst så ska jag baka ut mina jalapeno tortillas nu.

Turnpike Troubadours till Uppsala

Ikväll blir det till att gå och se Turnpike Troubadours. Det var en ren händelse att jag fick nys om att dom spelade i stan. Jag skulle köpa biljett till Kinky Friedman som spelar på fredag och såg att Turnpike spelar dagen före. Så vad göra? Det är bara till att se båda, såklart 🙂

 Ni som inte hört Turnpike Troubadours från Oklahoma bör absolut göra det. Gruppen har släppt tre album hittills. Den senaste heter Goodbye Normal Street. Ni som gillar Americana, Folk och Cajun kommer att gilla Turnpike. Det är lite gitarrplock, fiol, banjo blandat med bra texter och snyggt genomförande. Bra helt enkelt. Förra plattan Diamonds & Gasoline har jag lyssnat mycket på. Ni har säkert hört låten Every Girl från den skivan.

172 subscribers on Spotify

We’ve reached 172 subscribers on the Spotify list New Country Music 2012 on Spotify. Can we make ut 200 before 2012 ends? Check it out. Its a good and fresh music list that can be played anywhere, anytime.

You can find it on Spotify and Tunigo. Ill add it here to. If i forget just give me a yell.

Dusty Drake

Dusty Drakes album med det självbetitlade namnet Dusty Drake släpptes 2003. Han blev dumpad från Warner och spelade faktiskt senare in ett andra album för ett annat bolag men det albumet släpptes aldrig. Några singlar har dock sett dagens ljus och mottagits bra. Men sedan har det varit tyst från Pennsylvania killen. Hur som helst så är albumet Dusty Drake en bra platta. Lite spretig är den med både Country Rock och Outlaw men som en debutplatta så är det helt ok. Han har en bra röst med ett brett countryregister. Lägg till fiol och steel guitar så har du en skiva som räcker ganska länge utan att bli tråkig. På ett spår finns det även flöjt och keltiska toner. Ibland går han ner djupt i källaren och låter påminner om Merle Haggard.

Sedan  har han även lyckats att klämma in den obligatoriska debutskiveballaden med låten One Last Time och gör det bra. Den är snyggt uppbyggd och pendlar mellan avskalat och pompöst. One Last Time är nog den starkaste låten på plattan.

Norrland – my kind of country

Det blir aldrig mörkt här uppe i norrland vilket gör att jag stannar uppe allt för sent om kvällarna. Hade jag varit hemma så skulle jag blivit lite stressad men här känns det helt ok. Dom ljusa nätterna blir behagliga efter ett tag.

Jag unnar mig en vecka i Norrland i stugan som ligger vid vägens slut, bokstavligen. Idag har jag röjt med röjsågen, dragit upp två fina öringar, kisat upp mot kalfjället och hängt på motorn på båten. Nu ligger jag i sängen efter en bra dag med mycket slit och kikar ut över sjön, whiskeyglaset är tomt och jag tror att en påtår är helt ok en kväll som denna 🙂 .

Whitney Duncan har påbörjat låten Open Road från albumet Right Road Now men kvällen kräver något annat känner jag. Right Road Now är ett hyfsat album men den här storslagna utsikten kräver något med lägre tempo och mer smärta, kanske lite folk eller roots. Jag får se vad det blir, återkommer strax.

Åh det blev något helt annat och musikvalet passar bra nu klockan 01:14. Vetiver med albumet The Errant Charm vaggar mig tryggt till sömn. Drömskt, vackert och soft. Nu törnar jag förhoppningsvis in snart, Godnatt

P.s. prova den här listan i sommar:

Small Country Mix 4

New Country Music 2012 playlist on Spotify

New Country Music 2012

Listen to this Country music list on Spotyfi. Its a mix of modern country music. You need to have Spotify to be able to listen to the list. This list have already over 30 followers.

New Country Music 2012 is the perfect modern country music Spotify list for the summer, subscribe to it.

Hank Williams och filmen – The Last Ride

Hank Williams Countryns allfader har gjort större avtryck i Countryns historia än någon annan trots att han endast blev 29 år gammal. En kille som växte upp under fattiga förhållanden och som hoppade av skolan vid 16 års ålder för att satsa på musiken. Han gick från hyllad superstjärna på 40-talet till ett mer eller mindre alkohol- och narkotikaberoende vrak i början av 50-talet. Ett beroende som delvis blev resultatet  av smärtlindrande mediciner som han tog mot ryggsmärta i kombination med alkohol. Livsödet känns igen bland många andra artister som Hendrix, Joplin, Scott, Morrison, Winehouse, Buckley, Hoon, Parsons, Cobain, Bolin, Drake, Vicious, Wood med flera.

Han dog på nyårsafton 1953 i baksätet på en Cadillac, chauffören var en sjuttonårig grabb som Hank anlitat. Dom var på väg mitt i en snöstorm mot Hanks första spelning på ett tag, ett försök att rycka upp sig men han hade varit på väg neråt länge. En spelning som skulle äga rum i Charleston, Virginia på nyårsafton, men en injektion som gavs av en ”doktor” Toby Marshall innehållande morfin och vitamin B-12 satte punkt för hans liv. Toby som hade köpt sin doktorsexamen illegalt försåg Hank med amfetamin, chloral hydrate, seconal och morfin. Han hävdade att han var en alkoholterapeut och skulle hjälpa Hank bli fri från sitt beroende, vilket både Hank och hans mamma blåögt trodde på. Dom sista åren av hans liv kantades av alkohol, drogberoende och skilsmässa från sin fru. Ingredienser som kan få vem som helst att kollapsa. Att försöka göra en comeback och komma tillbaka till dom stora radioshowerna och spelningarna var ingen dans på rosor direkt.

Abandon Jalopy – Death and Joy

Blind Melon bassisten Brad Smith’s andra solo album Death and Joy under namnet Abandon Jalopy. Jag hade faktiskt ingen koll att han släppt skivor så det här var en trevlig överraskning. Jag kom över albumet Death and Joy av en slump och visste då inte om kopplingen med Blind Melon. Jag är ett stort fan av Blind Melon och dess sångare Shannon Hoon, kanske fanns det något där i musiken som påminde om Blind Melon och fick mig att hajja till. Inte så konstigt då Brad var en flitig låtskrivare i Blind Melon, eller så fastnade jag helt enkelt för Brad Smiths sound för att det är rakt igenom trevligt, enkelt och från första spåret övertygande.

Det är pulserande medryckande trummor, tydlig bas och gitarrer, lite banjoplock ibland, en klassisk line-up helt enkelt och musiken är detsamma, klassisk alternativ rock. Det dyker upp lite orgel, tamburin och annat trevligt på spåren. Det blandas ganska mycket med upp-tempo, ballader, avskalat akustiskt, inslag av poppig country-rap och till och med en liten dos club-trummor i en av låtarna. Men det funkar och låtarna harmonierar tillsammans på albumet utan att bli allt för spretigt.

Roger Creager – Surrender

Jag har lyssnat igenom Texasbon Roger Creagers album Surrender. Det är typiskt nutida country/country rock  med lite Outlaw som han bjuder på. Det blir stundtals lite klassisk countrykänsla på en del låtar och påminner lite om George Strait, Waylon, Willie Nelson och den typen av artister fast i en lite modernare tappning som t.ex. spåren Dead Love och  Crazy Again. I låten Crazy Again nämns just ordet ”crazy” elva gånger vilket får oss att förstå att mr. Roger C verkligen tycker att kärleken är galen och att vi blir helt ”crazy” när vi blir kära. Om Roger själv skulle få bestämma så skulle vi alla vara lite ”crazy” oftare. Precis som han och jaga varandra runt i huset mitt i natten och skratta och knasa till sig utan att bry sig om vad grannarna tycker. Den låten är lite för ”crazy” för mig.

Han har en fyllig lagom mörk röst som han använder ganska tryggt utan några större utsvävningar, vilket kan få ett helt album att ibland kännas lite segt. Men det går säkert hem hos publiken som kanske till och med blir lite ”crazy” av hans mörka lena stämma, fyrar han av ett leende på det och han har vunnit ett fan för livet.